Det bästa med att blogga är kommentarerna. Eller inte riktigt och det är mest Mr.D som fått kommentarer från gröningar till sina inlägg här på bloggen. En ännu bättre grej är att kunna dissa kommentarerna, alltså helt enkelt inte låta dom komma till tals. Det här är Ståplats, här bestämmer vi.
Annars då. Jo var ju och såg 9-0 segern mot Infjärden i lördags så min premiärmatch på nya ståplatsläktarn var igår. Och det är ju schysst med en kortsidesläktare. Och visst kan det väl ha varit ovanan att stå där som gjorde att jag inte tyckte om den.
Men iallafall, något slags konkret missnöje efter första visiten: Under första perioden stod vi längst till vänster, men där kändes det helt isolerat så vi flyttade in mot mitten (hehe... låter som Vänsterpartiet). Man hörde inte ens vad det var Mr.D gapade om ute i andra flanken och hör man inte det så är det något som är fel. Synket på olika delar av läktarn var ju sämre än det någonsin varit på H. Den var låg och det var ljust - det kändes som om man stod på en scen. På H var en ju liksom för sig själv - en själv tillsammans med några hundra andra. Nu står man på en scen med en jävla massa vakter som främsta publik. Är de fler än tidigare eller är de bara mer påtagligt synliga???
Storebrorssamhälle - here we go.
Det kändes inte intimt. Inte alls. Det tror jag i och för sig bara är en vanesak tills folk har hittat sina favoritplatser på lagom skrikavstånd till varandra. Ja då borde väl det andra med att hålla takten och sånt komma på köpet.
En helt vansinnig grej som borde åtgärdas rent konstruktionsmässigt är ju dom där stolparna vid läktaruppgångarna - det är ju som gjort för att folk ska snubbla ner i betongen. De funkar på en sittplatsläktare (aha! konspirationsteori nummer 1 dök upp där) men knappast på en ståplats där folk som trängs ska stå och hoppa och kramas när det blir måljubel.
Och så dundrar de på med disko i , högre volym än någonsin. Och jippoeländet förre nedsläpp är längre än förr.
Annars då. Jo var ju och såg 9-0 segern mot Infjärden i lördags så min premiärmatch på nya ståplatsläktarn var igår. Och det är ju schysst med en kortsidesläktare. Och visst kan det väl ha varit ovanan att stå där som gjorde att jag inte tyckte om den.
Men iallafall, något slags konkret missnöje efter första visiten: Under första perioden stod vi längst till vänster, men där kändes det helt isolerat så vi flyttade in mot mitten (hehe... låter som Vänsterpartiet). Man hörde inte ens vad det var Mr.D gapade om ute i andra flanken och hör man inte det så är det något som är fel. Synket på olika delar av läktarn var ju sämre än det någonsin varit på H. Den var låg och det var ljust - det kändes som om man stod på en scen. På H var en ju liksom för sig själv - en själv tillsammans med några hundra andra. Nu står man på en scen med en jävla massa vakter som främsta publik. Är de fler än tidigare eller är de bara mer påtagligt synliga???
Storebrorssamhälle - here we go.
Det kändes inte intimt. Inte alls. Det tror jag i och för sig bara är en vanesak tills folk har hittat sina favoritplatser på lagom skrikavstånd till varandra. Ja då borde väl det andra med att hålla takten och sånt komma på köpet.
En helt vansinnig grej som borde åtgärdas rent konstruktionsmässigt är ju dom där stolparna vid läktaruppgångarna - det är ju som gjort för att folk ska snubbla ner i betongen. De funkar på en sittplatsläktare (aha! konspirationsteori nummer 1 dök upp där) men knappast på en ståplats där folk som trängs ska stå och hoppa och kramas när det blir måljubel.
Och så dundrar de på med disko i , högre volym än någonsin. Och jippoeländet förre nedsläpp är längre än förr.
Jaja. Här är en skön bild på supportrar nånstans i världen. Underbart!
