fredag 30 oktober 2009

I trotsålder

Protest i morgon mot översittarna i Hockeyligan. Övervakning av supportrar och förbud för både det ena och andra på läktarn måste bemötas. Ständigt.

Jag älskar protester.

Den så kallade Hockeysupporterunionen gör inte många knop. Den har rent ut sagt inget existensberättigande så fjäskigt inför Hockeyligan som de uttalar sig. Protestera kan man göra ändå om viljan finns. Till och med över klubbgränser kan man samarbeta utan någon utkrystad organisation.

Kämpa Luleå!

torsdag 22 oktober 2009

Hockeypublik

I en blaska som heter "Fria Tidningen" skriver man i en en krönika med några år på nacken: "Under mina år som sportjournalist har jag mött både hockey och fotbollspublik. En minoritet uppskattar båda sporterna. De allra flesta endast en. Och vad de föredrar beror inte på idrotten som utövas i sig, utan på traditioner, identifikation och individualitet. Det en hockeyåskådare vill ha ut av sin idrottsupplevelse är precis det som erbjuds. Det fotbollspubliken vill ha är det de själva skapar, med det problemet att de styrande inom fotbollsfolkets idrott allt mer dränker det publiken kommer till arenorna för med sådant som lockar hockeypubliken."

Att det är en minoritet som uppskattar bägge sporterna är rent ut sagt skitsnack. Det andra påståendet, att fotbollspubliken är med och skapar själva medan hockeypubliken tar vad de får serverat, det är också skitsnack att generalisera så rakt av. Visst kan man se att utvecklingen inom hockeyn gått åt det hållet ända sen dessa började med dessa evighetslånga jippon innan första nedsläpp, disko på högsta volym i speluppehållen som överröstar försök till läktarsång, cheerleaders o s v men det är inte så att vi bara tar vad vi får och bara klappar på uppmaning från speakern. Nix... det vet alla som går på matcherna.

Men utvecklingen hos oss har den här säsongen tagits ett steg längre. Cheerleader-eländet togs ju bort för nåt år sedan och då trodde en ju på en positiv utveckling (alltså mindre tramsflamsjippobarnkalas) men i år är jippona innan match, från det att spelarna kommer in till att pucken släpps, längre än någonsin. Musiken i speluppehållen är i nivå med >infoga valfritt disko<

Att det dundrar och blixtrar och sjungs nationalsång a la amerika och körs på med diskomusik och allt sånt där innebär ju inte att folk i allmänhet uppskattar det. Har Luleå Hockey, så marknadsinriktade som de numera är, gjort en marknadsundersökning i frågan?

onsdag 21 oktober 2009

Sport och politik

Det har varit en del surr nu ett tag om det här med att blanda sport och politik.

Var Free Dawit!-banderollen politisk?
-En del anser att den var det och att vi därför bör bestraffas. Blogg Hockeykanalen är ett exempel på det.
-Andra menar att den var det men att det inte finns någon anledning till bestraffning för den skull.
-En tredje ståndpunkt är att budskapet inte kan betraktas som politiskt utan blott som en budskap för demokrati och yttrandefrihet (riktat mot såväl Hockeyligan/SvFF som mot den eritreanska regimen).

En del menar att just den innebörden är politisk och här märker vi väl en liten skillnad i syn på saken lulefans emellan även om de allra flesta sympatiserar med de två budskap den sände. Hockeyligan avser nu att se över tävlingsbestämmelserna för att göra det tydligare vad som gäller: "- Men det vi hur som helst måste utreda är tydligheten i våra tävlingsbestämmelser. Vi ser över tävlingsbestämmelserna en gång om året, och det arbetet ska vara klart i februari-mars för att gälla till säsongen efter.Finns det en fara i att det blir fler politiska budskap på läktarna i fortsättningen om ni tillåter denna banderoll i Luleå den här gången?
- Nja. Det är alltid en balansgång. Men det är önskvärt med en större tydlighet, svarar Lars G Karlsson. "

Alltså ska påvarna i Hockeyligan definiera vad som är politik och därmed bannlyst och vad som inte är politik och alltså tillåtet. Lycka till gubbar. Det blir ett långt tillägg till tävlingsbestämmelserna.

Det blir nog intressanta diskussioner för att tydliggöra vilka budskap som är politiska. De lär ju få gå igenom ett par hundra exempel. Kan ju börja med Landskrona Bois Rädda varven!-banderoll 1978. Var det politiskt eller möjligen bara en banderoll i sympati med de som hotades av arbetslöshet, rent av flera av de själva. Får sånt förekomma? och ska det få förekomma? Och sen ska de tänka igenom eventuella framtida budskap som kan uppkomma. Tre bara tvärt påkomna scenarier, säg att en lulesupporter blir oskyldigt spöad av polisen i samband med en Rayo Vallecano-match i Spanien och det från vårt ståplatsläktarhåll krävs en ordentlig utredning... Vad gäller då? Eller - Luleå Hockey bestämmer sig för att ta bort ståplats - får vi då protestera mot inriktningen mot den mer resursstarka och konsumtionsinriktade publik som det innebär? Går det bra enligt dessa påvar att ge vårt stöd och protestera mot homofobiskt våld om en homosexuell kumpan från läktaren misshandlats av just det skälet? Vore det politik och förbjudet?


De tvärsäkra tyckarna på Hockeykanalen m fl ställen kan ju hjälpa till att definiera politisk banderoll.

fredag 16 oktober 2009

Free Dawit!

Free Dawit! Så jäkla bra av kumpanerna att göra en sådan banderoll. Dels budskapet i sig men också grejen att det är i solidaritet med Örgrytesupportrarna och Örgryte IS som blev bötfällda av förbundet för en Free Dawit-banderoll. Nu har fotbollsförbundet ändrat sig i den frågan men i vilket fall som helst så är det så jäkla bra gjort. Det här om något visar väl att det inte behövs någon jäkla supporterunion som "styr upp" aktioner, kör så det ryker om man tycker att något är fel. Det behövs ingen centralstyrning - det behövs solidaritet.