Aftonbladetåsikter

Kunde inte sova, låg och tänkte och analyserade vad jag skrivit och: Aaaaargh! Vilket pucko jag är. Jag hävdade, i förra inlägget, å ena sidan att det bland vissa gruppers supporterskaror finns sådana som har svårt för att låta bengaler vara en snygg grej på läktaren utan tvångsmässigt kastar den på plan mot motståndare. Jag hade bilden av bindgalna idioter helt utan spärrar framför mig. Idiotiskt av mig - det är ju den bilden Aftonbladet m fl sprider - när det gäller allsvensk fotboll så är, bortsett från diverse forum, massmedia i form av dessa blaskor min källa till information. Och med blott lite källkritisk förmåga så inser jag att det är bättre att hålla inne sina åsikter om vad som sker där. Bilden av goda supportrar och elaka supportrar är det ju bara de som vill ha bort ståplats och införa jippon, vadderade sitsar på alla platser och cheerleaders som tjänar på.

Ja det sker väl en del dumheter bland supportrar men det ska jag inte uttala mig om när det bara är Aftonbladet m fl jag har att utgå ifrån. Visst kan en ju tycka till och resonera med kumpanerna - men skriva om det? nej det är så jäkla många som till och med har betalt för att sitta vid sina tangentbord och tycka till och döma så jag skiter i det.

Bättre att bara utgå från de läktare man själv står på, och vad förändras då principiellt i resonemanget jag förde i förra inlägget? Svar: Ingenting. Eller det stärks väl snarare. Centralt beslutade regler om övervakning och förbud och hela alltet är lite som att jaga mygg med luftvärnskanoner. Det är överdrivet och hämmar all den supporterkultur som faktiskt behöver ett uns av fri galenskap för att stämningen ska bli bra.

Heja!

Huliganer hugaligen

Som väl de flesta som läser här känner till så blev Djurgården dömda av SvFF att spela en match utan publik efter att nå snillen nitat Assyriskaspelare vid planstormningen i höstas. Man stormar alltså planen i glädje - och det gäller då alla utom puckona som ser en chans att nita motståndarspelare. Okej, nu har SvFF iallafall beslutat att de ska spela utan publik en match. Och Djurgården tog fasta på det och släpper inte in någon att se matchen, inte förbundsgubbar och inte press (Dif.se). Bortsett från att jag nog lutar åt att det inte var så ologiskt att straffa Djurgården på det sättet så tycker jag att föreningen gör rätt som står upp för det jag uppfattar som den allmänna opinionen bland supportrar.

Några hammarbyare besökte en AIK-träning för att visa en spelare vad de tycker om honom (dn.se), inte så värst mycket hände bortsett från mediauppståndelsen. En (fd?) hammarbyledare klagar i samband med den händelsen (Svt.se) på att fotbollförbundet inte gör något åt huliganerna. Men alltså... vad ska förbundet göra mer i repressivt syfte mot supportrar för att komma åt det obefintliga antalet huliganer. Det snackas alltid om England som förebild men inte vet jag om det är befriat från huliganism där trots sånt som intensiv kameraövervakning och bara sittplatser.

Hammarbyaren är ute och cyklar. Fotbollsförbundet ska inte göra ett skit gällande alla klubbar - det är redan gjort för mycket i regelväg. Det är få klubbar som har några huliganer att tala om och det är fan de klubbarna som isåfall ska fundera själva på vad man kan göra åt vissa icke önskvärda företeelser vid match. Anmärkningsvärt är ju att det är de klubbar med mest inrotad supporterkultur som även har huliganer. Att motarbeta huliganism genom repression innebär bara att den sköna stämning det blir när man balanserar på gränsen - gränsen till galenskap - försvinner. Övervakning med kameror och en jäkla massa vakter innebär bara att man lägger band på sig. Den där fria zonen av upp och nedvänd värld som ståplats är, är inte längre en fri zon.

Men iallafall, hur man än ser på det. Det är ju absurt att alla klubbar ska omfattas av samma regler när det egentligen är så få klubbar med riktiga huliganer. Den klubb med supportrar som kan hålla i en bengal utan att hiva iväg den mot motståndarspelare ska omfattas av samma regler som den klubb vars supportrar närmast tvångsmässigt gör det. Eller till och med de klubbar vars supporterkultur är blott ett frö som kan växa till ska omfattas av samma repressiva åtgärder som bengalkastarnas klubbar. Det är svårt att bibehålla en supporterkultur av klass om man utsätts för en konstant övervakning och av förbud (och jippofiering vill jag tillägga), hur svårt är det då inte att bygga upp en skön stämning på sin arena. En stämning som i sig drar folk till matcherna vilket inte jippon mer än i begränsad omfattning kan göra.

Det här skrivet ur upplevelser från två vinklar. Dels fotbollens division 2 Norrland som är fritt från allt vad övervakning heter och där vi liksom planterat en planta i IFK Luleå som kan växa till en schysst supporterkultur. Friheten där är en situation som kommer förändras för oss vid avancemang till högre serier. För finns det inga huliganer och man ändå vill nyttja reglerna så får man väl göra som Halmstad BK och plocka och stänga av fjortisen som skvätte vatten mot en motståndare, hugaligen så hemskt.

Och så är det upplevelser från tre decennier av ståplats i hockeyns elitserie där övervakningen eskalerat något så otroligt senaste åren trots att det nog aldrig varit så mesigt på Luleå Hockeys ståplats som nu och med enstaka matcher som undantag även dåligt drag. Ja, och det vill jag nog hävda är en effekt av, inte bara övervakningen utan även, jippofieringen. Jippofieringen som gör matcherna till "Event" för vip:are och till en trevlig kväll som alternativ till bion.

Tomteblossen var det ju

Det här var ju i och för sig rätt schysst i lördags.

Men tänk om de vi sluppit de där fåniga diskolamporna som snurrar och far där och den extremt utdragna spelarpresentationen (nä jag säger inte "line up"). Och vad snyggt om det hade blitt en ståplatsläktare hela vägen upp mot taket istället för viplounge och sånt ovanför oss. Ja en gubbe gnällde på flaggandet även i lördags.

Trumjävel

Okej skiter från och med nu i torsken och den missade slutspelsplatsen och koncentrerar mig på att hata Timrås trumma. Vad är poängen med att banka så förbannat? Man ser timråborna röra på munnen men man hör ingen ramsa eller sång och det måste vara outhärdligt att stå alldeles bredvid. I Skellefteå beslagtogs tydligen timråtrumman ( hockeysnack.com ). I lördags försökte en hjälte göra detsamma, eller åtminstone norpa pinnarna, men det slutade med att han blev utslängd. Timrås trumpojke såg ut som om han helst ville åka hem, när han fått tillbaka sina pinnar av vakterna kastade han dom i backen och satte sig ner. Lipsill.

Förstå vinken timråbor, att stå och banka outhärdligt högt och enformigt på en trumma är inte stämning. Det är inte "tryck" eller "röj", det är bara enerverande.

Och om jag ska fortsätta klaga. Nog kunde de väl ha blivit utfösta lite snabbare ur vår hall.

Och ännu mer. Gröningtröjor på progamförsäljarna och gröningklubbmärke på resultattavlan!!! Herre min je´.

Kommentar

Inget mer behöver sägas.

Den moderna hockeyn

Ett långt inlägg.

Luleå Hockeyförening spelade sin första säsong i elitserien 1984-85. Då bestod serien av tio lag. Man spelade 36 omgångar i serien, fyra lag gick till slutspel och man möttes i bäst av tre matcher i semifinal och bäst av fem i final. Matcherna spelades med få undantag torsdag och söndag. 2010 består serien av tolv lag som spelar 55 omgångar i serien innan åtta lag påbörjar slutspelet med bäst av sju matcher redan i kvartsfinalen. Tre matcher i veckan.

Då hade spelarna andra ”riktiga” jobb. Idag har en del spelare arbetarårslöner som månadslön. En del utländska spelare i elitserien deltar inte hela säsongen för att kunna betala mindre i skatt.

Då hade vi stora ståplatsläktare i alla fyra hörn ända upp mot ytterväggen. Och träbänkar för de som satt. Idag har vi en låg ståplatsläktare bakom ena målet med folk som sitter ovanför och en liten ståplats i ett hörn. Sittplatserna är vadderade och med ryggstöd.

Då sålde man kaffe, läsk, varmkorv och hamburgare. Idag finns flera barer och restauranger.

Då kom spelarna in till klubbsången och publikens jubel och snurrade ett varv i mitten innan pucken släpptes. Idag börjar man det s k introt med en nedräkning i filmtrailerbasröst på engelska. Ett björnhuvud sänks ner samtidigt som den pustar ut rök och blixtrar och har sig. Spelarna åker igenom det till hög musik som överröstar allt publikjubel. Man spelar nationalsången och någon mer eller mindre känd person åker ut med pucken till domaren (nåt av det långa introjippot missade jag nog här).

Då hade vi ett visserligen ganska nytt klubbmärke men ändå enkelt och snyggt. Idag har vi en arg björn i sann amerikaniserad stil. Disney om ni vill.

Då var det tyst om inte publiken sjöng eller skrek. Nu brakar det loss med musik eller reklam så fort det är avblåst.

Då var det reklam på sargen och speakern nämnde lite reklamslogans emellanåt och vi minns Fritz Olssons skottävling. Idag är det reklam tammefan överallt hela tiden. Jag kommer inte ihåg någon enskild reklam av allt jag som hockeyåskådare översköljs med – bara köp, köp, köp... Kontraproduktivt förefaller det vara i mina ögon.

Från förr minns jag inga andra vakter än de vid insläppen. Idag känner jag mig som om jag vore misstänkt för något med tanke på alla vakter, publikvärdar och poliser som spanar mot ståplatsläktaren uppifrån och nerifrån och från sidan. För att inte tala om kameran som ska övervaka publiken vid s k riskmatcher.

Då hade man med sig sina egna flaggor. Hemgjorda och andra - och många var det. Idag förväntas det att LuleTifo ska hålla med såna grejor. Som om de har som jobb att hålla någon flaggservice till den som händelsevis råkar vilja vifta lite.

Då skrek man och trängdes på ståplats. Och ramlade omkull ibland, nå´t tiotal åt gången (jäkla huliganer högre upp som knuffades) men man hjälptes åt att komma upp och det snarare stärkte än försämrade banden mellan folk och höjde stämningen. Idag är det som att många försöker stå så man inte vidrör varandra – knappt ens vid mål. Fjortisflickor spanar på fjortispojkar när de inte är upptagna med att skicka sms. Och vice versa.

Varför har det blivit så här?

Jag säger inte att allt är till det sämre – spelarna kan exempelvis lika gärna vara proffs på riktigt som de halvproffs de var förr. Och barer – visst som en service till de som vill ta sig en bärs.

Men...

Ett par frågor:

-Har någon undersökt huruvida supportrar vill ha så många matcher som det är nu? Vill vi kunna vara trogna och gå på alla matcher utan att ruineras eller bli less eller rent blasé? Vill vi inte kunna ha familjer och engagemang utöver hockeyn?

-Vem gjorde undersökningen som kom fram till att de på sittplats hade så ömma stjärtar att det måste ha vadderade platser för att gå på hockey (och gärna också pyntade extra för vaddsitsen)?

-Vem frågade hockeypubliken i Luleå ifall vi var missnöjda med gamla ”introt”? Var hockeyn så usel, är hockeyn så usel att den måste bäddas in i blajtramstingeltangelkrimskramsjippon?

-Hur kom man på att nationalsången skulle spelas inför varje match i en serie med blott lag från Sverige?

-Tillfrågades publiken huruvida de tyckte det var för tyst när H-läktaren hämtade andan mellan ramsor och sånger så man började vräka på med oljud i speluppehållen? Slutar folk gå på hockey om det inte dånar hela tiden? Lockar det fler matcherna för att det vräks på med disco hela tiden?

-Är det så mycket värre nu än tidigare bråkmässigt att det är i paritet med kontrollen? Är det värre med en som blir lite ljummen ur sitt medhavda brännvin på ståplats än en som blir för full i någon av barerna? Är det värre nu när det mest är snack och väldigt lite verkstad än när det var derby mot gröningar, eller nåt som raseriet från H när tomburkar och snusdosor regnade mot en provocerande Magnus Roupé (nej, han blev inte skadad, det som träffade studsade mot skydden)?

-Vem ska disneyklubbmärket tilltala? Var Luleå Hockeys medlemmar och supportrar missnöjda med det gamla?

Många fler frågor kan ställas men hur ska de besvaras?

En sån skön seger

Vi är inte så kvicka med uppdateringen efter viktiga händelser här men här är min reflektion av den underbara segern.

Vi spöade Skellefeteå i förrgår. Så utomordentligt trevligt och det var bra tryck dessutom. Från muppgänget som stod på bodenläktaren till vänster hördes bara en trumma som det bankades på frenetiskt. Man såg att de sjöng för käftarna deras rörde sig men man hörde inget från dem ens när vi hämtade andan eftersom det var "Blecktrumman"-klass på trumslagaren.

Ett av nöjena efter en seger är att surfa runt och läsa ilskna, missnöjda och frustrerade kommentarer från motståndarsupportrar. Till missnöjet efter förlusten så bortförklaras även att deras lirare fick pisk av vår i den lilla fajten. "Fingrar i ögonen", ha! kolla in bilden här så får ni se vem som kör upp spretande fingrar i ansiktet på vem.

"Luleå, ni hetsar som fan mot oss under hela matchen, men vars var ni efter matchens slut? FEGAST I SVERIGE, JA NI ÄR FEGAST I SVERIGE!" skriver nicket Jeloin på forumet Hockeytifo. Arg som ett bi fortsätter han i ytterligare inlägg: "Vi stannade utanför eran arena i ca 40min".

Skaffa användare på det forumet - skellefteborna och modoiten "Nothing else" är de mest underhållande i sina tuffingambitioner. Fast det blir rätt långtråkigt i längden men med några pärlor som den senaste konversationen.

Tänk förr när man bara hade motståndarlagets lokala papperstidningar på bibblo två dagar efter match att läsa missnöje i.