Hockeypublik

I en blaska som heter "Fria Tidningen" skriver man i en en krönika med några år på nacken: "Under mina år som sportjournalist har jag mött både hockey och fotbollspublik. En minoritet uppskattar båda sporterna. De allra flesta endast en. Och vad de föredrar beror inte på idrotten som utövas i sig, utan på traditioner, identifikation och individualitet. Det en hockeyåskådare vill ha ut av sin idrottsupplevelse är precis det som erbjuds. Det fotbollspubliken vill ha är det de själva skapar, med det problemet att de styrande inom fotbollsfolkets idrott allt mer dränker det publiken kommer till arenorna för med sådant som lockar hockeypubliken."

Att det är en minoritet som uppskattar bägge sporterna är rent ut sagt skitsnack. Det andra påståendet, att fotbollspubliken är med och skapar själva medan hockeypubliken tar vad de får serverat, det är också skitsnack att generalisera så rakt av. Visst kan man se att utvecklingen inom hockeyn gått åt det hållet ända sen dessa började med dessa evighetslånga jippon innan första nedsläpp, disko på högsta volym i speluppehållen som överröstar försök till läktarsång, cheerleaders o s v men det är inte så att vi bara tar vad vi får och bara klappar på uppmaning från speakern. Nix... det vet alla som går på matcherna.

Men utvecklingen hos oss har den här säsongen tagits ett steg längre. Cheerleader-eländet togs ju bort för nåt år sedan och då trodde en ju på en positiv utveckling (alltså mindre tramsflamsjippobarnkalas) men i år är jippona innan match, från det att spelarna kommer in till att pucken släpps, längre än någonsin. Musiken i speluppehållen är i nivå med >infoga valfritt disko<

Att det dundrar och blixtrar och sjungs nationalsång a la amerika och körs på med diskomusik och allt sånt där innebär ju inte att folk i allmänhet uppskattar det. Har Luleå Hockey, så marknadsinriktade som de numera är, gjort en marknadsundersökning i frågan?