Okej skiter från och med nu i torsken och den missade slutspelsplatsen och koncentrerar mig på att hata Timrås trumma. Vad är poängen med att banka så förbannat? Man ser timråborna röra på munnen men man hör ingen ramsa eller sång och det måste vara outhärdligt att stå alldeles bredvid. I Skellefteå beslagtogs tydligen timråtrumman ( hockeysnack.com ). I lördags försökte en hjälte göra detsamma, eller åtminstone norpa pinnarna, men det slutade med att han blev utslängd. Timrås trumpojke såg ut som om han helst ville åka hem, när han fått tillbaka sina pinnar av vakterna kastade han dom i backen och satte sig ner. Lipsill.
Förstå vinken timråbor, att stå och banka outhärdligt högt och enformigt på en trumma är inte stämning. Det är inte "tryck" eller "röj", det är bara enerverande.
Och om jag ska fortsätta klaga. Nog kunde de väl ha blivit utfösta lite snabbare ur vår hall.
Och ännu mer. Gröningtröjor på progamförsäljarna och gröningklubbmärke på resultattavlan!!! Herre min je´.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar