Okej skiter från och med nu i torsken och den missade slutspelsplatsen och koncentrerar mig på att hata Timrås trumma. Vad är poängen med att banka så förbannat? Man ser timråborna röra på munnen men man hör ingen ramsa eller sång och det måste vara outhärdligt att stå alldeles bredvid. I Skellefteå beslagtogs tydligen timråtrumman ( hockeysnack.com ). I lördags försökte en hjälte göra detsamma, eller åtminstone norpa pinnarna, men det slutade med att han blev utslängd. Timrås trumpojke såg ut som om han helst ville åka hem, när han fått tillbaka sina pinnar av vakterna kastade han dom i backen och satte sig ner. Lipsill.
Förstå vinken timråbor, att stå och banka outhärdligt högt och enformigt på en trumma är inte stämning. Det är inte "tryck" eller "röj", det är bara enerverande.
Och om jag ska fortsätta klaga. Nog kunde de väl ha blivit utfösta lite snabbare ur vår hall.
Och ännu mer. Gröningtröjor på progamförsäljarna och gröningklubbmärke på resultattavlan!!! Herre min je´.
måndag 15 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
tisdag 23 februari 2010
Den moderna hockeyn
Ett långt inlägg.
Luleå Hockeyförening spelade sin första säsong i elitserien 1984-85. Då bestod serien av tio lag. Man spelade 36 omgångar i serien, fyra lag gick till slutspel och man möttes i bäst av tre matcher i semifinal och bäst av fem i final. Matcherna spelades med få undantag torsdag och söndag. 2010 består serien av tolv lag som spelar 55 omgångar i serien innan åtta lag påbörjar slutspelet med bäst av sju matcher redan i kvartsfinalen. Tre matcher i veckan.
Då hade spelarna andra ”riktiga” jobb. Idag har en del spelare arbetarårslöner som månadslön. En del utländska spelare i elitserien deltar inte hela säsongen för att kunna betala mindre i skatt.
Då var det tyst om inte publiken sjöng eller skrek. Nu brakar det loss med musik eller reklam så fort det är avblåst.
Då var det reklam på sargen och speakern nämnde lite reklamslogans emellanåt och vi minns Fritz Olssons skottävling. Idag är det reklam tammefan överallt hela tiden. Jag kommer inte ihåg någon enskild reklam av allt jag som hockeyåskådare översköljs med – bara köp, köp, köp... Kontraproduktivt förefaller det vara i mina ögon.
Från förr minns jag inga andra vakter än de vid insläppen. Idag känner jag mig som om jag vore misstänkt för något med tanke på alla vakter, publikvärdar och poliser som spanar mot ståplatsläktaren uppifrån och nerifrån och från sidan. För att inte tala om kameran som ska övervaka publiken vid s k riskmatcher.
Då hade man med sig sina egna flaggor. Hemgjorda och andra - och många var det. Idag förväntas det att LuleTifo ska hålla med såna grejor. Som om de har som jobb att hålla någon flaggservice till den som händelsevis råkar vilja vifta lite.
Luleå Hockeyförening spelade sin första säsong i elitserien 1984-85. Då bestod serien av tio lag. Man spelade 36 omgångar i serien, fyra lag gick till slutspel och man möttes i bäst av tre matcher i semifinal och bäst av fem i final. Matcherna spelades med få undantag torsdag och söndag. 2010 består serien av tolv lag som spelar 55 omgångar i serien innan åtta lag påbörjar slutspelet med bäst av sju matcher redan i kvartsfinalen. Tre matcher i veckan.
Då hade spelarna andra ”riktiga” jobb. Idag har en del spelare arbetarårslöner som månadslön. En del utländska spelare i elitserien deltar inte hela säsongen för att kunna betala mindre i skatt.
Då hade vi stora ståplatsläktare i alla fyra hörn ända upp mot ytterväggen. Och träbänkar för de som satt. Idag har vi en låg ståplatsläktare bakom ena målet med folk som sitter ovanför och en liten ståplats i ett hörn. Sittplatserna är vadderade och med ryggstöd.
Då sålde man kaffe, läsk, varmkorv och hamburgare. Idag finns flera barer och restauranger.
Då kom spelarna in till klubbsången och publikens jubel och snurrade ett varv i mitten innan pucken släpptes. Idag börjar man det s k introt med en nedräkning i filmtrailerbasröst på engelska. Ett björnhuvud sänks ner samtidigt som den pustar ut rök och blixtrar och har sig. Spelarna åker igenom det till hög musik som överröstar allt publikjubel. Man spelar nationalsången och någon mer eller mindre känd person åker ut med pucken till domaren (nåt av det långa introjippot missade jag nog här).
Då hade vi ett visserligen ganska nytt klubbmärke men ändå enkelt och snyggt. Idag har vi en arg björn i sann amerikaniserad stil. Disney om ni vill.
Då var det tyst om inte publiken sjöng eller skrek. Nu brakar det loss med musik eller reklam så fort det är avblåst.
Då var det reklam på sargen och speakern nämnde lite reklamslogans emellanåt och vi minns Fritz Olssons skottävling. Idag är det reklam tammefan överallt hela tiden. Jag kommer inte ihåg någon enskild reklam av allt jag som hockeyåskådare översköljs med – bara köp, köp, köp... Kontraproduktivt förefaller det vara i mina ögon.
Då hade man med sig sina egna flaggor. Hemgjorda och andra - och många var det. Idag förväntas det att LuleTifo ska hålla med såna grejor. Som om de har som jobb att hålla någon flaggservice till den som händelsevis råkar vilja vifta lite.
Då skrek man och trängdes på ståplats. Och ramlade omkull ibland, nå´t tiotal åt gången (jäkla huliganer högre upp som knuffades) men man hjälptes åt att komma upp och det snarare stärkte än försämrade banden mellan folk och höjde stämningen. Idag är det som att många försöker stå så man inte vidrör varandra – knappt ens vid mål. Fjortisflickor spanar på fjortispojkar när de inte är upptagna med att skicka sms. Och vice versa.
Varför har det blivit så här?
Jag säger inte att allt är till det sämre – spelarna kan exempelvis lika gärna vara proffs på riktigt som de halvproffs de var förr. Och barer – visst som en service till de som vill ta sig en bärs.
Men...
Ett par frågor:
-Har någon undersökt huruvida supportrar vill ha så många matcher som det är nu? Vill vi kunna vara trogna och gå på alla matcher utan att ruineras eller bli less eller rent blasé? Vill vi inte kunna ha familjer och engagemang utöver hockeyn?
-Vem gjorde undersökningen som kom fram till att de på sittplats hade så ömma stjärtar att det måste ha vadderade platser för att gå på hockey (och gärna också pyntade extra för vaddsitsen)?
-Vem frågade hockeypubliken i Luleå ifall vi var missnöjda med gamla ”introt”? Var hockeyn så usel, är hockeyn så usel att den måste bäddas in i blajtramstingeltangelkrimskramsjippon?
-Hur kom man på att nationalsången skulle spelas inför varje match i en serie med blott lag från Sverige?
-Tillfrågades publiken huruvida de tyckte det var för tyst när H-läktaren hämtade andan mellan ramsor och sånger så man började vräka på med oljud i speluppehållen? Slutar folk gå på hockey om det inte dånar hela tiden? Lockar det fler matcherna för att det vräks på med disco hela tiden?
-Är det så mycket värre nu än tidigare bråkmässigt att det är i paritet med kontrollen? Är det värre med en som blir lite ljummen ur sitt medhavda brännvin på ståplats än en som blir för full i någon av barerna? Är det värre nu när det mest är snack och väldigt lite verkstad än när det var derby mot gröningar, eller nåt som raseriet från H när tomburkar och snusdosor regnade mot en provocerande Magnus Roupé (nej, han blev inte skadad, det som träffade studsade mot skydden)?
-Vem ska disneyklubbmärket tilltala? Var Luleå Hockeys medlemmar och supportrar missnöjda med det gamla?
Många fler frågor kan ställas men hur ska de besvaras?
måndag 4 januari 2010
En sån skön seger
Vi är inte så kvicka med uppdateringen efter viktiga händelser här men här är min reflektion av den underbara segern.
Vi spöade Skellefeteå i förrgår. Så utomordentligt trevligt och det var bra tryck dessutom. Från muppgänget som stod på bodenläktaren till vänster hördes bara en trumma som det bankades på frenetiskt. Man såg att de sjöng för käftarna deras rörde sig men man hörde inget från dem ens när vi hämtade andan eftersom det var "Blecktrumman"-klass på trumslagaren.
Ett av nöjena efter en seger är att surfa runt och läsa ilskna, missnöjda och frustrerade kommentarer från motståndarsupportrar. Till missnöjet efter förlusten så bortförklaras även att deras lirare fick pisk av vår i den lilla fajten. "Fingrar i ögonen", ha! kolla in bilden här så får ni se vem som kör upp spretande fingrar i ansiktet på vem.
"Luleå, ni hetsar som fan mot oss under hela matchen, men vars var ni efter matchens slut? FEGAST I SVERIGE, JA NI ÄR FEGAST I SVERIGE!" skriver nicket Jeloin på forumet Hockeytifo. Arg som ett bi fortsätter han i ytterligare inlägg: "Vi stannade utanför eran arena i ca 40min".
Skaffa användare på det forumet - skellefteborna och modoiten "Nothing else" är de mest underhållande i sina tuffingambitioner. Fast det blir rätt långtråkigt i längden men med några pärlor som den senaste konversationen.
Tänk förr när man bara hade motståndarlagets lokala papperstidningar på bibblo två dagar efter match att läsa missnöje i.
Vi spöade Skellefeteå i förrgår. Så utomordentligt trevligt och det var bra tryck dessutom. Från muppgänget som stod på bodenläktaren till vänster hördes bara en trumma som det bankades på frenetiskt. Man såg att de sjöng för käftarna deras rörde sig men man hörde inget från dem ens när vi hämtade andan eftersom det var "Blecktrumman"-klass på trumslagaren.
Ett av nöjena efter en seger är att surfa runt och läsa ilskna, missnöjda och frustrerade kommentarer från motståndarsupportrar. Till missnöjet efter förlusten så bortförklaras även att deras lirare fick pisk av vår i den lilla fajten. "Fingrar i ögonen", ha! kolla in bilden här så får ni se vem som kör upp spretande fingrar i ansiktet på vem.
"Luleå, ni hetsar som fan mot oss under hela matchen, men vars var ni efter matchens slut? FEGAST I SVERIGE, JA NI ÄR FEGAST I SVERIGE!" skriver nicket Jeloin på forumet Hockeytifo. Arg som ett bi fortsätter han i ytterligare inlägg: "Vi stannade utanför eran arena i ca 40min".
Skaffa användare på det forumet - skellefteborna och modoiten "Nothing else" är de mest underhållande i sina tuffingambitioner. Fast det blir rätt långtråkigt i längden men med några pärlor som den senaste konversationen.
Tänk förr när man bara hade motståndarlagets lokala papperstidningar på bibblo två dagar efter match att läsa missnöje i.
tisdag 29 december 2009
Lite sur och tvär
Har funderat på det där med allt stort och smått skit som man irriterar sig på runt hockeyn och matcherna. En del saker är sådär obetydliga att det knappt är värt att nämnas men sammantaget, utifrån dessa småsaker, tycker jag mig kunna se vissa strukturer som skapar dessa.
Exempel på "skitsaker":
-Jag följer med en kumpan som ska ta en bira i baren men får inte ta med mig vattenflaskan in, köpt av Luleå HF för 20 pix. Vakten snor den och vill inte ens undersöka om det är vatten eller annat, bara nej lämna flaskan om jag ska in. Naturligtvis skiter jag i att gå in dit och tar tillbaka mitt vatten. Kumpanen får ta sin bira ensam.
-En annan kumpan har medhavt kranvatten i en plastflarra som vakten vid läktaren kräver att få sniffa i. Ah men va fan..?
-Jag hatade det från första början när det kom på nittiotalet: Dunkadunka i högtalarna i vartenda spelavbrott. Och mer blir det och högre och högre volym för varje match känns det som.
-Övervakningskameran. Behöver inte sägas nåt mer. Jo kanske att stå på nya ståplatsläktaren är som att stå lika synlig som på en scen.
-Reklamavbrott helt plötsligt mitt i matchen. Som att vi ändå inte matas tillräckligt mycket med reklam, som att hockeyn inte anpassat sig tillräckligt mycket till kommersiella intressen så att den måste hora lite extra och köra ett avbrott utan sportslig anledning.
-Visitering av alla till skelleftematcherna. För fan, man skulle kunna placera ut en atombomb i förväg om man ville. Helt onödig maktdemonstration.
-Femtiofem (55) omgångar i grundserien. Bäst av sju matcher redan från kvarten. Hur ska nån kunna vara peppad så jävla länge.
-Nationalsång, björnhuvve (okej MrD jag vet du gillar åbäket till björnhuvud), utdragen "lineup" och utdraget i övrigt som fan innan nedsläpp. Jag tycker nog vi kan spara nationalsången till landskamper, den gör en inte särskilt laddad inför nedsläpp mellan två klubblag. Den gör mig inte särskilt peppad till landskamper heller om jag ska vara ärlig.
Okej. Det var en uppräkning av några irritationsmoment. Fler finns och de är av olika typ och har olika drag som jag ser det. En sådan är övervaknings- och kontrollgrejen. En annan är reklamskiten överallt och anpassningen till kommersiella intressen. Och så är det jippogrejen, av någon anledning tror svenska hockeyföreningar att svensk hockeypublik vill se en massa plojgrejer, jippon och lyssna på musik när det inte spelas hockey på isen. Och visst, man får väl den publik man förtjänar. En tystlåten publik som möjligen klappar i takt till dunkadunka-skiten köper popcorn och köper öl i baren och bara viftar med de köpta flaggorna.
Bort med de som visserligen kan vara omdömeslösa i språk och sätt, som kanske inte pröjsar 60 spänn för en bärs i baren utan ingen alls eller möjligen en hutt medhavt men som ändå har fantasi att skapa sånger, sy egna flaggor och ju faktiskt lever för laget och går varje match.
Exempel på "skitsaker":
-Jag följer med en kumpan som ska ta en bira i baren men får inte ta med mig vattenflaskan in, köpt av Luleå HF för 20 pix. Vakten snor den och vill inte ens undersöka om det är vatten eller annat, bara nej lämna flaskan om jag ska in. Naturligtvis skiter jag i att gå in dit och tar tillbaka mitt vatten. Kumpanen får ta sin bira ensam.
-En annan kumpan har medhavt kranvatten i en plastflarra som vakten vid läktaren kräver att få sniffa i. Ah men va fan..?
-Jag hatade det från första början när det kom på nittiotalet: Dunkadunka i högtalarna i vartenda spelavbrott. Och mer blir det och högre och högre volym för varje match känns det som.
-Övervakningskameran. Behöver inte sägas nåt mer. Jo kanske att stå på nya ståplatsläktaren är som att stå lika synlig som på en scen.
-Reklamavbrott helt plötsligt mitt i matchen. Som att vi ändå inte matas tillräckligt mycket med reklam, som att hockeyn inte anpassat sig tillräckligt mycket till kommersiella intressen så att den måste hora lite extra och köra ett avbrott utan sportslig anledning.
-Visitering av alla till skelleftematcherna. För fan, man skulle kunna placera ut en atombomb i förväg om man ville. Helt onödig maktdemonstration.
-Femtiofem (55) omgångar i grundserien. Bäst av sju matcher redan från kvarten. Hur ska nån kunna vara peppad så jävla länge.
-Nationalsång, björnhuvve (okej MrD jag vet du gillar åbäket till björnhuvud), utdragen "lineup" och utdraget i övrigt som fan innan nedsläpp. Jag tycker nog vi kan spara nationalsången till landskamper, den gör en inte särskilt laddad inför nedsläpp mellan två klubblag. Den gör mig inte särskilt peppad till landskamper heller om jag ska vara ärlig.
Okej. Det var en uppräkning av några irritationsmoment. Fler finns och de är av olika typ och har olika drag som jag ser det. En sådan är övervaknings- och kontrollgrejen. En annan är reklamskiten överallt och anpassningen till kommersiella intressen. Och så är det jippogrejen, av någon anledning tror svenska hockeyföreningar att svensk hockeypublik vill se en massa plojgrejer, jippon och lyssna på musik när det inte spelas hockey på isen. Och visst, man får väl den publik man förtjänar. En tystlåten publik som möjligen klappar i takt till dunkadunka-skiten köper popcorn och köper öl i baren och bara viftar med de köpta flaggorna.
Bort med de som visserligen kan vara omdömeslösa i språk och sätt, som kanske inte pröjsar 60 spänn för en bärs i baren utan ingen alls eller möjligen en hutt medhavt men som ändå har fantasi att skapa sånger, sy egna flaggor och ju faktiskt lever för laget och går varje match.
söndag 13 december 2009
Juklappstips
Problem med att hitta den rätta julklappen? Inte länge till.
JULKLAPPSTIPS! På kansliet på Örnäset hittar ni både mjuka och hårda klappar i IFK:s färgertill fenomenala priser: Halsduk 100 kr finns två varianter, Pins/nål tre olika sorter 25 kr/st, T-shirts 50 kr, Nyckelring 25 kr, kaffe-/themugg 25 kr passande för både fikarum och morgonchoklad hemma. Och där finns slipsar, vimplar, kepsar, jubileumsboken och annat smått och gott.
Söker ni snygga hockeyklappar så kan ni på onsdag inhandla dessa av LuleåFans på ishallen bakom ståplatsläktaren (nya H alltså) mellan 17.00-20.00. Finns något så djävulskt snygga t-shirtar till försäljning där.
JULKLAPPSTIPS! På kansliet på Örnäset hittar ni både mjuka och hårda klappar i IFK:s färgertill fenomenala priser: Halsduk 100 kr finns två varianter, Pins/nål tre olika sorter 25 kr/st, T-shirts 50 kr, Nyckelring 25 kr, kaffe-/themugg 25 kr passande för både fikarum och morgonchoklad hemma. Och där finns slipsar, vimplar, kepsar, jubileumsboken och annat smått och gott.
Söker ni snygga hockeyklappar så kan ni på onsdag inhandla dessa av LuleåFans på ishallen bakom ståplatsläktaren (nya H alltså) mellan 17.00-20.00. Finns något så djävulskt snygga t-shirtar till försäljning där.
fredag 4 december 2009
Julmarknad på Örnäset lördag 5/12
Imorgon lördag är det julmarknad på Örnäset 11-13. Kom dit och fynda IFK-färgade julklappar till er själv och till andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
