Lite sur och tvär

Har funderat på det där med allt stort och smått skit som man irriterar sig på runt hockeyn och matcherna. En del saker är sådär obetydliga att det knappt är värt att nämnas men sammantaget, utifrån dessa småsaker, tycker jag mig kunna se vissa strukturer som skapar dessa.

Exempel på "skitsaker":
-Jag följer med en kumpan som ska ta en bira i baren men får inte ta med mig vattenflaskan in, köpt av Luleå HF för 20 pix. Vakten snor den och vill inte ens undersöka om det är vatten eller annat, bara nej lämna flaskan om jag ska in. Naturligtvis skiter jag i att gå in dit och tar tillbaka mitt vatten. Kumpanen får ta sin bira ensam.

-En annan kumpan har medhavt kranvatten i en plastflarra som vakten vid läktaren kräver att få sniffa i. Ah men va fan..?

-Jag hatade det från första början när det kom på nittiotalet: Dunkadunka i högtalarna i vartenda spelavbrott. Och mer blir det och högre och högre volym för varje match känns det som.

-Övervakningskameran. Behöver inte sägas nåt mer. Jo kanske att stå på nya ståplatsläktaren är som att stå lika synlig som på en scen.

-Reklamavbrott helt plötsligt mitt i matchen. Som att vi ändå inte matas tillräckligt mycket med reklam, som att hockeyn inte anpassat sig tillräckligt mycket till kommersiella intressen så att den måste hora lite extra och köra ett avbrott utan sportslig anledning.

-Visitering av alla till skelleftematcherna. För fan, man skulle kunna placera ut en atombomb i förväg om man ville. Helt onödig maktdemonstration.

-Femtiofem (55) omgångar i grundserien. Bäst av sju matcher redan från kvarten. Hur ska nån kunna vara peppad så jävla länge.

-Nationalsång, björnhuvve (okej MrD jag vet du gillar åbäket till björnhuvud), utdragen "lineup" och utdraget i övrigt som fan innan nedsläpp. Jag tycker nog vi kan spara nationalsången till landskamper, den gör en inte särskilt laddad inför nedsläpp mellan två klubblag. Den gör mig inte särskilt peppad till landskamper heller om jag ska vara ärlig.

Okej. Det var en uppräkning av några irritationsmoment. Fler finns och de är av olika typ och har olika drag som jag ser det. En sådan är övervaknings- och kontrollgrejen. En annan är reklamskiten överallt och anpassningen till kommersiella intressen. Och så är det jippogrejen, av någon anledning tror svenska hockeyföreningar att svensk hockeypublik vill se en massa plojgrejer, jippon och lyssna på musik när det inte spelas hockey på isen. Och visst, man får väl den publik man förtjänar. En tystlåten publik som möjligen klappar i takt till dunkadunka-skiten köper popcorn och köper öl i baren och bara viftar med de köpta flaggorna.

Bort med de som visserligen kan vara omdömeslösa i språk och sätt, som kanske inte pröjsar 60 spänn för en bärs i baren utan ingen alls eller möjligen en hutt medhavt men som ändå har fantasi att skapa sånger, sy egna flaggor och ju faktiskt lever för laget och går varje match.

Juklappstips

Problem med att hitta den rätta julklappen? Inte länge till.

JULKLAPPSTIPS! På kansliet på Örnäset hittar ni både mjuka och hårda klappar i IFK:s färgertill fenomenala priser: Halsduk 100 kr finns två varianter, Pins/nål tre olika sorter 25 kr/st, T-shirts 50 kr, Nyckelring 25 kr, kaffe-/themugg 25 kr passande för både fikarum och morgonchoklad hemma. Och där finns slipsar, vimplar, kepsar, jubileumsboken och annat smått och gott.

Söker ni snygga hockeyklappar så kan ni på onsdag inhandla dessa av LuleåFans på ishallen bakom ståplatsläktaren (nya H alltså) mellan 17.00-20.00. Finns något så djävulskt snygga t-shirtar till försäljning där.

Julmarknad på Örnäset lördag 5/12

Imorgon lördag är det julmarknad på Örnäset 11-13. Kom dit och fynda IFK-färgade julklappar till er själv och till andra.

I trotsålder

Protest i morgon mot översittarna i Hockeyligan. Övervakning av supportrar och förbud för både det ena och andra på läktarn måste bemötas. Ständigt.

Jag älskar protester.

Den så kallade Hockeysupporterunionen gör inte många knop. Den har rent ut sagt inget existensberättigande så fjäskigt inför Hockeyligan som de uttalar sig. Protestera kan man göra ändå om viljan finns. Till och med över klubbgränser kan man samarbeta utan någon utkrystad organisation.

Kämpa Luleå!

Hockeypublik

I en blaska som heter "Fria Tidningen" skriver man i en en krönika med några år på nacken: "Under mina år som sportjournalist har jag mött både hockey och fotbollspublik. En minoritet uppskattar båda sporterna. De allra flesta endast en. Och vad de föredrar beror inte på idrotten som utövas i sig, utan på traditioner, identifikation och individualitet. Det en hockeyåskådare vill ha ut av sin idrottsupplevelse är precis det som erbjuds. Det fotbollspubliken vill ha är det de själva skapar, med det problemet att de styrande inom fotbollsfolkets idrott allt mer dränker det publiken kommer till arenorna för med sådant som lockar hockeypubliken."

Att det är en minoritet som uppskattar bägge sporterna är rent ut sagt skitsnack. Det andra påståendet, att fotbollspubliken är med och skapar själva medan hockeypubliken tar vad de får serverat, det är också skitsnack att generalisera så rakt av. Visst kan man se att utvecklingen inom hockeyn gått åt det hållet ända sen dessa började med dessa evighetslånga jippon innan första nedsläpp, disko på högsta volym i speluppehållen som överröstar försök till läktarsång, cheerleaders o s v men det är inte så att vi bara tar vad vi får och bara klappar på uppmaning från speakern. Nix... det vet alla som går på matcherna.

Men utvecklingen hos oss har den här säsongen tagits ett steg längre. Cheerleader-eländet togs ju bort för nåt år sedan och då trodde en ju på en positiv utveckling (alltså mindre tramsflamsjippobarnkalas) men i år är jippona innan match, från det att spelarna kommer in till att pucken släpps, längre än någonsin. Musiken i speluppehållen är i nivå med >infoga valfritt disko<

Att det dundrar och blixtrar och sjungs nationalsång a la amerika och körs på med diskomusik och allt sånt där innebär ju inte att folk i allmänhet uppskattar det. Har Luleå Hockey, så marknadsinriktade som de numera är, gjort en marknadsundersökning i frågan?

Sport och politik

Det har varit en del surr nu ett tag om det här med att blanda sport och politik.

Var Free Dawit!-banderollen politisk?
-En del anser att den var det och att vi därför bör bestraffas. Blogg Hockeykanalen är ett exempel på det.
-Andra menar att den var det men att det inte finns någon anledning till bestraffning för den skull.
-En tredje ståndpunkt är att budskapet inte kan betraktas som politiskt utan blott som en budskap för demokrati och yttrandefrihet (riktat mot såväl Hockeyligan/SvFF som mot den eritreanska regimen).

En del menar att just den innebörden är politisk och här märker vi väl en liten skillnad i syn på saken lulefans emellan även om de allra flesta sympatiserar med de två budskap den sände. Hockeyligan avser nu att se över tävlingsbestämmelserna för att göra det tydligare vad som gäller: "- Men det vi hur som helst måste utreda är tydligheten i våra tävlingsbestämmelser. Vi ser över tävlingsbestämmelserna en gång om året, och det arbetet ska vara klart i februari-mars för att gälla till säsongen efter.Finns det en fara i att det blir fler politiska budskap på läktarna i fortsättningen om ni tillåter denna banderoll i Luleå den här gången?
- Nja. Det är alltid en balansgång. Men det är önskvärt med en större tydlighet, svarar Lars G Karlsson. "

Alltså ska påvarna i Hockeyligan definiera vad som är politik och därmed bannlyst och vad som inte är politik och alltså tillåtet. Lycka till gubbar. Det blir ett långt tillägg till tävlingsbestämmelserna.

Det blir nog intressanta diskussioner för att tydliggöra vilka budskap som är politiska. De lär ju få gå igenom ett par hundra exempel. Kan ju börja med Landskrona Bois Rädda varven!-banderoll 1978. Var det politiskt eller möjligen bara en banderoll i sympati med de som hotades av arbetslöshet, rent av flera av de själva. Får sånt förekomma? och ska det få förekomma? Och sen ska de tänka igenom eventuella framtida budskap som kan uppkomma. Tre bara tvärt påkomna scenarier, säg att en lulesupporter blir oskyldigt spöad av polisen i samband med en Rayo Vallecano-match i Spanien och det från vårt ståplatsläktarhåll krävs en ordentlig utredning... Vad gäller då? Eller - Luleå Hockey bestämmer sig för att ta bort ståplats - får vi då protestera mot inriktningen mot den mer resursstarka och konsumtionsinriktade publik som det innebär? Går det bra enligt dessa påvar att ge vårt stöd och protestera mot homofobiskt våld om en homosexuell kumpan från läktaren misshandlats av just det skälet? Vore det politik och förbjudet?

De tvärsäkra tyckarna på Hockeykanalen m fl ställen kan ju hjälpa till att definiera politisk banderoll.

Free Dawit!

Free Dawit! Så jäkla bra av kumpanerna att göra en sådan banderoll. Dels budskapet i sig men också grejen att det är i solidaritet med Örgrytesupportrarna och Örgryte IS som blev bötfällda av förbundet för en Free Dawit-banderoll. Nu har fotbollsförbundet ändrat sig i den frågan men i vilket fall som helst så är det så jäkla bra gjort. Det här om något visar väl att det inte behövs någon jäkla supporterunion som "styr upp" aktioner, kör så det ryker om man tycker att något är fel. Det behövs ingen centralstyrning - det behövs solidaritet.