Smält dundertorsken vi åkte på i lördags än? Ids inte grina så mycket över det, jag menar det är sånt som händer - ofta mot just sådana som är från den där stan söder om Piteå och norr om Umeå.
Som supporter känner jag mig ansvarig för att åka på bortamatch till Skellefteå. Utan resande supportrar så skulle ju många inom "säkerhetsbranschen" bli arbetslösa. Mycket jobb hade de ju inte i lördags iallafall. Hindra en yngre att ta den korta, smidigare vägen ner till kiosken eller muggen. Det är ju skitviktigt agerat. Och till vakter, fråga mig inte varför jag är så sur. Det är den sämsta jävla fråga som går att ställa när vi ligger under. Fråga det inte heller när vi visiteras som nåt annat snille gjorde en annan match.
Och angående våra ramsor åt den liggande skelleftespelaren. Det var då ett jäkla predikande och fördömande av alla kritvita änglar från Skellefteå. Hoppas de är lika änglalika i andra sammanhang också. Hade han skadats allvarligt så hade jag väl mått dåligt över att ha skrikit en massa men nu är det inte så. Och det är väldigt sällan det är så, så va fan.
Och nej, jag sjöng inte med i "Vi ger aldrig upp..." i sista perioden. Jag hade gett upp.
Match idag igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar